Tête-à-tête – med Malin Åsberg

Hej Malin! Berätta om dig själv.
Jag är uppvuxen i Vaxholm men bor idag i Täby tillsammans med min man, våra två barn och vår hund. Restaurangbranschen har varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas. När jag var 31 år bestämde jag mig för att vidareutbilda mig inom möten och event. Jag kom till Operahuset under min andra LIA-period, men det blev aldrig någon praktik. Jag fick istället en tjänst och hoppade av utbildningen för att börja jobba här direkt.

Du är Event Supervisor på Operahuset. Vad innebär det i praktiken?
Jag är ansvarig på plats under eventen. Inför varje arrangemang schemalägger jag personal, stämmer av med köket och ser till att all dryck och allt material finns på plats. Under själva eventet är jag kundens första kontaktperson och ansvarar samtidigt för teamet som arbetar.

Vad är det roligaste respektive mest utmanande med ditt jobb?
Den största utmaningen är utan tvekan timingen. Tempot är väldigt högt och allt måste falla på plats vid exakt rätt tillfälle. Vi kan ha flera event samtidigt i huset och då behöver jag ibland vara på flera platser samtidigt.

Det roligaste är när servicen verkligen flyter. När gästerna är på gott humör, teamet arbetar tillsammans och kunden är nöjd. En lyckad service och en nöjd kund går hand i hand.

Hur räddar du upp en situation som håller på att spåra ur?
Jag går in i ett läge där jag blir väldigt lugn, men samtidigt extremt tydlig. Ofta handlar det om att samla gruppen och ge ett kort peptalk: nu växlar vi upp. Det kan vara någon som blir akut sjuk eller att kunden ändrar något mitt under eventet. Då gäller det att behålla lugnet och hitta lösningar snabbt.

Vad tycker du är den viktigaste detaljen som gäster ofta inte tänker på, men som gör stor skillnad för upplevelsen?
Jag brukar kalla det för ”lull-lull”. Ljussättning, blommor, levande ljus, gardiner som hänger rätt. Alla de där detaljerna som kanske inte märks när de fungerar, men som verkligen påverkar känslan i rummet.

Vad var det som gjorde att du fastnade för branschen från början?
Restaurangvärlden är så bred. Jag ville göra något nytt men samtidigt behålla det jag älskar med branschen: mat, dryck och service. Event låg nära till hands och gav mig en nytändning.

Vad krävs för att få ett stort event för 300 personer att kännas personligt och varmt?
Planering – framför allt planering av flöden. Vi kan ta emot väldigt många gäster, men det är avgörande hur människor rör sig genom huset och hur de tar sig från en del av upplevelsen till en annan.
Sedan kommer detaljerna igen. Lull-lullet. Och servicen. Vi jobbar trots allt med fester. Gästerna är här för att ha roligt och då ska vi ha roligt tillsammans med dem. Det får gärna finnas värme, personlighet och humor.

Vad tycker du kännetecknar riktigt bra värdskap?
Värme och glädje.

Hur skulle dina kollegor beskriva dig och din ledarstil?
Mina barn och mina vänner skulle nog inte beskriva mig som lugn – men det verkar mina kollegor göra. Jag älskar listor och är väldigt praktiskt lagd. Jag hoppas att de skulle säga att jag är tydlig och stadig när det blåser.

Finns det något ögonblick under en kväll när du brukar känna att ”nu sitter det”?
Vi som har jobbat länge i restaurangbranschen lever lite på de där snabba kickarna. Ofta kommer kunden fram redan under kvällen och säger att allt flyter på fantastiskt bra. Då får man energi och så blir allt ännu bättre. Ibland känns det som att månen står helt rätt och allt bara fungerar och det är en fantastisk känsla.

Vad gör Operahuset till en så speciell plats för event och fester?
Lokalerna, utan tvekan. Jag älskar Café Opera. Där kan man skapa allt från middagar och konferenser till stora fester. Jag är nästan besatt av den lokalen.
Och Operaterrassen förstås, med utsikten över Stockholm. Vi stockholmare är lite bortskämda med den, men internationella gäster tappar ofta hakan när de kommer upp dit.

Vad är det märkligaste som hänt under en kväll som du behövt hantera?
Vi hade en sektion från ett universitet hos oss. Middagen gick precis som planerat och alla verkade ha trevligt. Plötsligt går toastmastern upp på scenen för att tacka för kvällen och hela rummet med 300 personer börjar sjunga ”Personalen”.
Jag hade aldrig varit på en sådan sittning tidigare och förstod inte alls vad som hände. Sången blev högre och högre tills alla började ropa och klappa i takt. Jag och hela servisteamet blev framputtade mot scenen och plötsligt gick alla gäster ner på knä och sjöng en hyllningssång till oss. Efteråt var vi ganska chockade allihop. Men det var väldigt fint!

Har du någon passion utanför jobbet?
Jag är ganska dålig på hobbies, faktiskt. Men jag lägger mycket tid på familj och vänner. Många av mina barndomsvänner fick barn ungefär samtidigt som jag, så vi umgås mycket tillsammans. Jag trivs när huset är fullt av människor.

Vilken är din favoritplats i Operahuset?
Café Opera.

Finns det någon typ av event du drömmer om att få skapa här?
Elle-galan hade varit väldigt rolig. Jag älskar kreationer, mode och när människor verkligen går all in.

Om väggarna i Operahuset kunde prata, vad tror du att de hade berättat?
Det finns så mycket historia i det här huset. Jag skulle vilja veta vad som hände här för femtio eller sextio år sedan. Alla människor som passerat genom rummen och alla historier som aldrig dokumenterades.

Om du fick bjuda vem som helst till ett event, död eller levande, vem skulle det vara?
Min mormor. Hon gick bort när jag var tretton år gammal och vi stod väldigt nära varandra. Jag hade gärna velat att hon fick träffa min familj, mina barn och se livet som blev.

Vad gör du de sista fem minuterna innan gästerna anländer?
Jag försöker ta en stund för mig själv. Gå igenom eventet en sista gång, landa lite och fylla på vattenflaskan.

Vad hade du gjort om du inte arbetade med event eller restaurang?
Jag drömde faktiskt om att bli skådespelare. Jag gick på Calle Flygare Teaterskola i flera år. Men sedan kom familjelivet och jag behövde välja ett yrke som betalade hyran. Så kanske hade det blivit skådespeleriet.

Nämn ett event du själv hade älskat att vara gäst på.
Oscarsgalan.

Vilken är din största superkraft?
Att jag är trygg när det är väldigt stressigt.

Om du fick ta med dig en sak från Operahuset när vi stänger för renovering, vad skulle det vara?
Någon av de riktigt gamla champagneflaskorna från vinkällaren. Den ska vara riktigt dammig, lite sliten och full av historia.